Jag är speciallärare och specialpedagog. Här samlar jag mina krönikor och debattartiklar om skolan, böckerna om undervisning och metoder för hela klassen och för stödundervisning i läsning, skrivning, matematik och socialt samspel.
Krönika
En elev kommer för sent och får två olika svar av två vuxna på en halv minut. Krönikan svarar Linnea Lindquists ledare i Expressen efter våldet i Vaggeryd: krav behövs, men det är relationen som får dem att bära, och ordningen avgör vad barnen lär sig.
Vi Lärare, 3 november 2026
Krönika
Beskedet om Pisa-raset kom under en yrkesträff för specialpedagoger, och politikens svar låg redan färdiga. Krönikan prövar dem mot OECD:s siffror med den specialpedagogiska blicken, som söker orsaken i lärmiljön när många kör fast. Läsningen har förändrats hos oss alla, och skolan kan inte ensam kompensera för det.
Vi Lärare, 10 september 2026
Krönika
I referenslistan till En ny speciallärarutbildning (SOU 2026:50) är 29 av 55 poster studentuppsatser, spårningslänkar från ChatGPT och Google ligger kvar, och tre hänvisningar pekar på filer i någons nedladdningsmapp. Krönikan följer källorna och frågar varför remissinstanserna ska göra statens källkritiska hemläxa.
Vi Lärare, 8 september 2026
Böcker om kooperativt lärande, undervisning och läsinlärning, de flesta skrivna tillsammans med Jennie Wilson.
Kapitel i andra böcker
Lärarförlaget, 2026
De senaste metoderna. Hela metodbanken är sorterad på område, årskurs och vad metoderna tränar.
En eller två gånger i veckan gör en klass eller en mindre grupp en aktivitet där alla behövs och ingen åker ut, och du leder den i fem delar. Varje vecka skattar du hur gruppen mår och samarbetar, och varannan vecka svarar eleverna på ett blad och samtalar om gruppen. Aktiviteterna står på kort, ordnade i kategorier.
En liten grupp i åk 4–9 läser en hel bok tillsammans och lär sig att hålla ihop berättelsen över flera veckor. Du läser högt, och eleverna följer med i sina egna exemplar. I samtalet använder ni Aidan Chambers ”Jag undrar” och hans fråga ”Hur vet du det?” Bokens tavla på väggen växer från pass till pass.
Ett körschema för fem veckors intensivt stöd i antalsuppfattning för en liten grupp i åk 1–5. Läraren bygger talet först och säger vad hen gör. Sedan bygger eleverna tillsammans med läraren, i par och var för sig, och gör växlingarna själva. Varje vecka har ett fokus, och talen och korten följer gruppens årskurs.
Undervisningsmetoder för hela klassen, i ämnets vanliga lektioner. Varje metod visar vad forskningen säger och hur en lektion går till.
Du bygger in fem kognitionsvetenskapliga strategier i dina lektioner, principer som gör att vi förstår, tolkar och minns det vi lär oss. Du väljer först vad klassen ska förstå och varför. Plocka fram och Sprid ut blir en ram i varje lektion, och Avlasta minnet, Ord och bild och Blanda uppgifter blir verktyg vid behov.
Lärande totaltGott stöd, 4 av 5
Var för sig hjälper strategierna eleverna att minnas, mest i korta försök.
Formativ bedömning är ingen lektion du planerar. Det är ett lager över din egen planering, så att du ser vad alla elever har förstått medan du kan göra något åt det. Du ställer en fråga, alla visar sitt svar, du väljer vad ni gör, och efter en ändring visar alla igen. Varje grepp har en tanke, för dig och för eleven.
Lärande totaltGott stöd, 4 av 5
Måttlig effekt, mest prövat i åk 1–6 och i elevgrupper som behöver stöd.
Testbaserat lärande är korta prov ur minnet som inte bedöms och inte blir betygsunderlag. Syftet är lärandet: eleverna plockar själva fram det klassen har förstått, ser det rätta samma lektion och jämför två svar. Varje område kommer tillbaka efter veckor och månader, i dina vanliga lektioner.
Lärande totaltVisst stöd, 3 av 5
Korta prov hjälper eleverna att minnas, mest fakta, men effekten är liten.
